enemelieiafrika.blogg.se

Vi har inte gått under jord! Däremot så har vi avslutat vår period på den medicinska avdelningen och imorgon avslutar vi vår period på den kirurgiska sidan. Det vi framför allt konstaterat hittills är att det är hemskt frustrerande att se alla de brister som finns i vården här. Inte bara på den hygieniska sidan utan även när det kommer till huruvida patienterna får den vård de behöver eller inte. Extra frustrerande är det såklart när det är barn som drabbas! 

 

På det här sjukhuset kostar det ingenting för patienterna att vara inlagda. Däremot måste patienten själv se till att en anhörig går till apoteket och köper den medicin och den utrustning som patienten behöver. Och som ni förstår har inte alla råd med detta. Häromdagen var det en pvk (perifer venkanyl) som gick sönder på en liten pojke, han var krafigt uttorkad och behövde verkligen få sin vätska. Men pappan hade inte råd att gå till apoteket och köpa en ny nål, så sjuksköterskan ryckte på axlarna och sa att hon inget kunde göra. Det smärtade i hjärtat att se den lille grabben! Tyvärr hände det här vår sista dag där så jag vet inte hur det gick för honom sen. Men jag hoppas att det ordnade sig på något sätt! En pvk är inte dyr men för en familj som lever på ingenting blir det en stor kostnad. 

 

Nån dag efter den här händelsen lärde vi känna ett indiskt par som har en supermarket nere i staden. Det visade sig att de var väl insatta i hur sjukvården i Tanzania och bland annat involverade i ett volontärprojekt för att bidra till en bättre sjukvård. Vi berättade om den här händelsen för de samt andra iakttagelser som vi gjort hittills. De uppmuntrade oss att gå till apoteket och köpa det vi såg att patienterna behövde, så skulle de betala oss för utrustningen sen. Efter att ha pratat om det lite mer har vi bestämt oss för att försöka köpa på oss några nålar i var, som vi kan ha på oss när vi är på praktiken och ge till de patienter vi ser behöver de. Det skulle kännas bra att få bidra på något sätt. 

 

Vi har även upptäckt att personalen på den kirurgiska sidan visat lite mer intresse för den skyddsutrustning som vi har med oss. De tar lite blygt av handspriten och frågar om de kan få ta plastförkläden. Vilket såklart känns jättebra! När vi är färdiga med vår praktik kommer vi ändå lämna kvar den utrustning vi har över till sjukhuset! Det är dessutom flera sjuksköterskor som visat stort intresse för våra arbetskläder, de tycker tydligen att Ackis har fantastiskt bra scrubs och vi har förstått att det är hård valuta här. Det är redan två sjuksköterskor på pediatriken som gjort upp med oss att de ska få en uppsättning i var när vi slutar! 

 

Vi har fått lära oss lite mer swahili, så jag tänkte avsluta med lite språkskola:

 

usiku mwema = god natt 

Wapi un omu = vart har du ont?

apa = där 

chikamo = hälsningsfras man använder till äldre personer för att visa respekt 

habari = hälsningsfras i stil med hur mår du? Du förväntas svara nzuri, bra! 

 

Nu ska vi ta en liten promenad innan middagen! Ba'dai!