enemelieiafrika.blogg.se - Hallå hej! Emelie heter jag, en inbiten hästtjej från Uppsalatrakten som nu studerar min sista termin på sjuksköterskeprogrammet Den 19 februari till 20 mars far jag iväg till Tanzania med min klasskompis Sara för att utföra 4 veckors praktik på ett sjukhus i Dodoma. I den här bloggen kommer du kunna läsa om allt vi hittar på och upplever där borta! Enjoy!

Sista inlägget!

Ja nu är jag hemma på svensk mark igen, månaden i Tanzania har flugit förbi och det här blir det sista inlägget på denna reseblogg. Ni har ju redan fått veta det mesta om vad jag har sett och upplevt där borta så jag tänkte helt enkelt avsluta med att komma med lite råd och tips för den som känner sig sugen på att besöka detta fantastiska land.

Resor inom landet

Vägarna är inte jättebra och de har en stor förkärlek för fartgupp, kan bli väldigt påfrestande även för den som inte har problem med nacke eller rygg från början. Det går bra att åka buss emellan städerna men räkna med att det tar sin lilla tid. Bussbiljetten ska helst köpas nån dag innan avfärd för att vara helt säker på att man får plats. Det finns hur många olika bussföretag som helst med varierande kvalite på både bussar och chaufförer. Det kan vara en god idé att fråga nån oberoende om vilket bussföretag som är det säkraste. Bästa är om man kan ta med sig den personen som hjälp när det ska köpas biljett, räkna med att alla försöker suga tag i dig och övertala dig att åka med just deras buss. Från Dar es Salaam till Dodoma och från Dodoma till Arusha åkte vi med ett bussföretag som heter Shabiby. De hade AC på bussarna och körde försiktigt med Tanzanianska mått. Från Arusha till Dar es Salaam åkte vi med ett företag som hette Dar express. Den chauffören körde lite för fort tyckte vi men företaget ansågs ändå vara ett av de pålitligaste.

När man väl befinner sig i en stad är det väldigt smidigt att åka Daladala. Det finns inga busshållsplatser eller fasta tider att förhålla sig till utan man går helt enkelt bara ut och ställer sig vid vägen och väntar tills det kommer en dala. Och skulle man missa en på vägen dit behöver man inte få panik, det kommer 10 nya inom nån minut. Det här är dessutom ett väldigt billigt sätt att resa runt i en stad, vi betalade 400 TSH per resa vilket motsvarar 2 svenska kronor. Räkna dock med att inkastaren knölar in så många personer som det bara går och sen gärna två till.

Taxi finns också, både i form av bil och motorcykel. Personligen skulle jag aldrig för mitt liv åka med på en motorcykel där, de har sällan en extra hjälm till passageraren och kör som galningar. Jag såg alldeles för många benbrott på sjukhuset för att vilja sätta mig på en sån. Biltaxi är lite dyrare och du kan aldrig vara helt hundra på att chauffören faktiskt hittar dit du ska. Han kan nicka och säga att han hittar men sen upptäcker du att han måste stanna och fråga efter vägen. Men fram kommer man alltid! Dock har de problem med att folk blir rånade i falska taxibilar. Hittar du en taxichaufför som verkar pålitlig är det en god idé att ta hens nummer och i mesta möjliga mån åka med just den chauffören när du vill ha tag på en taxi.

För den som vill åka vidare till Zanzibar går det färja från hamnen i Dar es Salaam, tar ungefär 2 h. Priset varierar beroende på vilken byrå man köper biljetten av, vi köpte våra från huvudkontoret Kilimanjaro. De kostade 140 000 TSH och vad jag förstod är den här byrån den mest pålitliga. Vi besökte en annan byrå först men de försökte blåsa oss genom att begära ett skyhögt pris och säga att vi inte skule få det billigare någon annanstans.

Boende

Både vårt boende i Dodoma och det på Zanzibar fick vi tag på via Air bnb. Den hemsidan var helt okänd för mig men Sara introducerade den för mig och jag kan varmt rekomendera den för dig som vill ha ett billigt och lite annorlunda boende. Det är ju inte som att bo på hotell eftersom du hyr in dig hos någon annan men det är ett roligt sätt att träffa nya människor och få veta lite mer om platsen du åkt till.

I Arusha och Dar es Salaam bodde vi på hostel. Det funkade väldigt bra även om jag föredrog det lilla hostelet i Arusha, the Green house. Ett ganska nytt hostel som var inriktat på att framför allt arbeta för en grönare planet.

Ekonomi

Det är billigt att vara i Tanzania och framför allt om man använder deras inhemska valuta shilling. Dock får inte den valutan importeras eller exporteras så ska du växla upp pengar före avfärd är det amerikanska dollar som du bör ta med dig. Dessa går sedan att växla om till shilling när du är på plats.

Språk

Det finns 126 stammar i Tanzania och varje stam har sitt egna språk. Men det gemensamma språket för hela landet är Swahili. De är inte jätteduktiga på engelska men försöker gärna prata med dig och om du ler och ser glad ut förlåter de dig för allt.

Klimatet

Varmt och fuktigt, räkna med att svettas mycket! Solen är väldigt stark så man bör vara försiktig med hur mycket man exponerar sig. Sen ska man som turist och framför allt som kvinna inte gå alltför lättklädd, det anses stötande att visa mycket hud. Det mest onödiga i min packning var en varm tröja...

Folket

Människorna i Tanzania är kända för att vara väldigt vänliga och hjälpsamma, och de är stolta över det här! De är öppna och glada, vill hemskt gärna stanna och prata med dig och bli inte förvånad om de vill byta telefonnummer eller mail efter bara nån minuts samtal. För att inte tala om hur gärna de bjuder in dig till deras hem för att äta middag. Självklart finns det rötägg och som turist ska man tänka sig för med vart man går och hur mycket pengar man har på sig osv. Men överlag blev jag väldigt förtjust i det Tanzanianska folket. Jag önskar att svenska folket kunde ta efter deras öppenhet och hjälpsamhet. Det måste kännas fruktansvärt att komma från Tanzania till Sverige och mötas av ett blekt folk med tunnelseende som helst bara sköter sitt. Nej, folket i Tanzania var en varm och frisk fläkt!

Maten

De har god mat i Tanzania. Framför allt fisken och nötköttet är att rekommendera. De är hemskt stolta över sitt fläskkött och kommer fråga dig om du har smakat det. Ett vanligt tillbehör till maten är ughali som är gjort på majsmjöl. Det är i sig ganska smaklöst men till en bit kött och en god sås är det kanon. De är förövrigt väldigt duktiga på att göra sås! Något annat jag rekommenderar er att testa är mandasi, vilket är ett samlingsnamn för kaffebröd. Består ofta av friterat majsbröd. Baghia - smakar mycket som falafel. Kithomboa är ett annat friterat bröd men det görs på risvälling, smakar ltie sött. Vår lunch på sjukhuset bestod oftast av två mandasi och två baghia.

Åka på safari

Tanzania har många fina nationalparker och reservat och jag tycker absolut att man ska ta sig iväg på en safarirresa när man är där. Det man får vara beredd på är att det innebär många timmars skumpig färd på dåliga vägar, har man problem med nacke eller rygg kan man behöva tänka sig för innan man väljer bilsafari. Det går även att göra safari till fot eller via flyg men de rekommenderar bil eftersom att djuren är som minst skygga då. Vi åkte med ett företag som heter JM tours, det ägs av finskan Barbro och hennes söner. De pratar svenska och kan skräddarsy en safarirresa åt dig så att den blir precis så som du vill ha den. De arbetar bland annat i Lake Manyara, Ngorogoro och Serengeti. Om man vill åka till Serengeti rekommenderar de att man helst viger en vecka åt en sådan resa för att få chansen att uppleva så mycket som möjligt. Priserna är bra - det ingår bland annat boende och mat för hela resan. De hade fina bilar, vår guide Livinston var kanon och hela intrycket av företaget kändes seriöst. Det man alltid ska kontrollera innan man bokar ett safariföretag är att de har licens för sin verksamhet.

Jag blev väldigt förtjust i Tanzania och kommer absolut åka tillbaka dit i framtiden. Det finns mycket kvar som jag inte hunnit se, bland annat Serengeti och mer tid på Zanzibar står på önskelistan. För att avsluta det här ska ni få en sista lektion i swahili. Puss!